För några veckor sedan blev Jimmy Åkesson "tårtad" på en publikt framträdande på Nytorget i Stockholm.
Så här sa polisen efteråt: ”En tårta kan tyckas oförargligt och lite ”lustigt”. Men det är en attack på en folkvald politiker. Vi själva och Säpo har inte lyckats i dag”, enl en artikel i SvD den 5 november.
Vidare från artikeln:
Linus Bylund, stabschef för Jimmie Åkesson och pressekreterare, kallar händelsen för tragisk:
– Det är ytterligt tragiskt att de tar sig friheten att försöka att tysta andra människors åsikter/ samt
Flera politiker fördömer i sociala medier tårtattacken mot Åkesson, däribland Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt och Kristdemokraternas dito, Göran Hägglund:
”Läser om tårtattack mot Jimmie Åkesson. Hur mkt man än ogillar hans politik är det oacceptabelt att gå till handgripligheter”(Göran Hägglund).
(http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tartattack-mot-jimmie-akesson_8694736.svd)
När blev svensk politik så tråkig? När tappade politikerna bort ideologin, humorn och självdistansen? När bev de så fega? De skyndar sig att försvinna i den politiska korrekthetens gråaktiga gröt, en kör av samstämmiga fördömanden som kan sammanfattas med ungefär "Vi stödjer inte SD's politik men det är såklart inte ok att använda handgripligheter och våld för att tysta en politiker, det är odemokratiskt".
Själv tycker jag att tårtor är rätt bra, och ägg. Inte för att det kanske är det sätt jag själv skulle använda för att framföra min åsikt, och det är klart att debatten skulle bli lite enformig om det bara skulle handla om kastandet av matvaror fram och tillbaka men å andra sidan kan läget ju knappast bli mindre innehållslöst än vad det redan är. Jag tycker helt enkelt att det tillför något i politiken (humor). En tårta är inte våld. Vi måste kunna skilja på våld och en tårta. En politiker måste kunna ta ett offentligt förlöjligande utan att hänfalla åt gnäll om bristande demokratiska metoder. Förslag; skratta åt det, skratta åt dig själv och åt det fåniga. Att politikern ifråga känner sig kränkt handlar mer om hans eller hennes bristande kapacitet att bemöta den oväntade känslan av plötsligt underläge, om stress och försvar, än om våld och bristande demokrati. Men vi kan inte ha en politisk debatt som präglas av stress och försvar, feghet och kränkta egon. Övriga politiker måste skärpa sig och inte dras med i det där, men så är nu inte fallet. Istället skyndar de alla att göra uttalandet som i princip går i linje med sammanfatningen ovan; "Vi stödjer inte SD's politik men det är såklart inte ok att använda handgripligheter och våld för att tysta en politiker, det är odemokratiskt, vi kan inte, vill inte, gå in i en debatt med odemokratiska aktörer. Det är att hänfalla åt de antidemokratiska krafternas försök till uppmärksamhet". Mer eller mindre. Men förutom att debatten blir ännu tråkigare utan tårtor kan man undra om det inte är strategin ovan som är delvis problemet i dagens politik. Det är ju just den debatten vi måste ta eller? Liksom vi som inte håller med SD måste gå in i debatten även om vi inte håller med om järnrör och främlingsfientlighet. Eller för att förtydliga: Just därför att vi inte håller med om om järnrör och främlingsfientlighet. Men ska vi prata på riktigt om det som är verkligt jobbigt, så tycker åtminstone jag att det är rätt sjysst med en avspännande tårtkastning då och då.
Snart kommer: Jimmy i flaggstången
(Vilken tårta vill du helst ha i ditt ansikte?)
